Tomas och jag lämnar spår
Den 23 februari släpper Tomas Andersson Wij sitt nya album "Spår".
Samma datum, fast en månad fram så fyller jag 30. Det kan också lämna sina spår.
En dokumentär om albumet har i alla fall gjorts och släppts i fyra delar. Här är, helt logiskt, del ett.
Allting handlar om behov
Smakresan fortsätter
Aglio olio e fagiolini, om min italienska (och Google translate) stämmer.
Vad säger du, Maria?
I vilket fall som helst, gott var det.
Fyra dagar på raken
Det var längesen jag lyssnade på ett album så här intensivt. Jag tror faktiskt att jag aldrig gjort det tidigare. Men Joel Almes nya album Waiting For The Bells är värd varenda minut av min vakna tid. Så bra är hans nya skiva.
Jag hade mina förhoppningar. Men hur ofta blir dom lika bra som man trott, för att sen bli ännu bättre? Inte ofta ska ni veta.
Inte för att jag tror att du läser det här, men grattis till dig Joel, för att startat upp 2010 års musikår med briljans. Keep up the good work, som de där jänkarna säger. Bara fortsätt med det där magiska som du gör, så kommer du ha ett fan i mig i resten av mitt liv.
Dag att trycka på play, ännu en gång.
Aglio, olio e Midnight Cowboy
2010 ska innehålla mera enkel italiensk mat har jag bestämt.
Så idag blev det vitlök, olja, persilja och tomater som fick stå på menyn.
Enkelt, och gott.
Och till maten, ett avsnitt av Solens mat.
Bon appetit!
Jag tänker klassiskt, svart och plast
Jag ska köpa nya glasögon. Vad tycker du om dessa?
Ordkrig på Mariaplan
Ät rått rätt
Bäva inför målbrottet
Det här är PS22 Chorus. Dom kan sjunga.
Släckt var det här
Ja du, Leif Nilsson, VD på Göteborg & Co.
Det var stora ord du leverade på Pecha Kucha. Du skulle lysa upp Göteborg.
Och det gjorde du också.
Men varför hade du så bråttom med att släcka?
Näckrosdammen, december 2009:
Näckrosdammen, januari 2010:
Igår var jag på BB
Här snackar vi relevans
Igår skrev jag om uteliggare här på bloggen.
Bannern som låg under inlägget borde nog få pris i relevant placering.
Till tanten på Korsvägen
Jag måste bara säga... Det du gjorde var oerhört vänligt och det satte ett leende på mina läppar som för en kort stund tog bort alla minusgrader utanför.
Alla såg dom. Dom två uteliggare som satt i vänthallen och frös. Fullt påpälsade med alla möjliga former av kläder. Men det var som att värmen inte kunde tränga fram till dom. Dom störde ingen. Inte påverkade av någoting mer än den Sibiriska vind som lamslagit vårt avlånga land.
Det var då du gick fram och sa "Varsågod. Här får ni varsin kopp kaffe att värma er med". Och tacksamheten som dom två visade tillbaka visade ingen begränsning. Det var som två barn på julafton som precis öppnat den perfekta julklappen.
"...nu tar du det försiktigt där ute så du inte halkar", var de avslutade orden till som dom gav dig. Jag kände också för att säga tack till dig. Men jag blev sådär svenskt blyg som jag verkligen avskyr att bli.
Vad det blev av dom två uteliggarna vet jag inte. Men jag hoppas innerligt att varmare vindar än dom vi har nu kommer hit, och att Pressbyrån på Korsvägen har laddat upp med kaffe. För påtåren, den står jag för.
En massa instrument, fast här bara två
Hästpojken - Gitarr & Bas, Trummor & Hat
Jonas bloggade originalvideon, så jag kör med versionen från PSL.
Buffy till kaffet
Idag får espresson sällskap av en dokumentär på K Special om en folksångare från 60-talet som var helt ny för mig.
Det dröjde dock inte många minuter in i programmet då jag insåg att Buffy Saint Marie inte är vem som helst. Hon är bland annat en av dom som ligger bakom låten
"Up Where We Belong", som Joe Cocker och Jennifer Warnes gjorde känd i filmen
En officer och en gentleman.
Klicka på bilden, se dokumentären och inspireras.